Den gröna omställningen har svårt att gå ihop, både när man tar hänsyn till miljöns och investerarnas synvinkel. Vi gör resan från Parisavtalet till Excelarket.
USA:s president Joe Biden och Kinas ledare Xi Jinping som träffades förra veckan lovade att investera mer i förnybar energi. Båda kan se, precis som vi kan, att planeten har det tufft. År 2023 kommer sannolikt att bli det varmaste året i mannaminne. Samtidigt sker översvämningar och dödlig torka i en ovanligt stor omfattning. Forskarna har sedan lång tid tillbaka larmat om denna utveckling. FN:s klimattoppmöte COP 28 inleds i slutet av november.
När Parisavtalet undertecknades för åtta år sedan var det många som trodde att den gröna omställningen skulle ta fart och att producenterna av grön energi skulle gynnas starkt av detta. Det har blivit precis tvärtom. Som investerare i bolagen har vi blivit djupt besvikna när sol- och vindprojekt antingen har blivit olönsamma, försenats eller tvingats ställas in. Naturligtvis finns det gröna energibolag som går bra globalt, men utvecklingstakten har varit alldeles för långsam för att energisektorn i verkligheten ska kunna bidra till att uppnå målen i Parisavtalet.
Miljardförluster
Jag har tidigare skrivit om stora bolag som Ørsted, Vestas och Siemens Energy, och hur de har förlorat miljarder av investerarnas pengar i olönsamma projekt. I USA har de stora sol- och vindproducenterna minskat värdet för aktieägarna betydligt hittills i år. Om vi tittar på en av de största ETF:erna inom förnybar energi, iShares Global Clean Energy UCITS, som innehåller 30 av de mest tongivande företagen i sektorn, har den tappat 30 procent av värdet i år, vilket kan jämföras med det breda S&P 500-indexet som har stigit mer än 17 procent under samma period. Vi kan konstatera att det är tufft att vara investerare inom den gröna ekonomin.
Jag får ofta frågan om det inte snart är dags att investera i de här gröna energibolagen. När värderingen har fallit så mycket och bolagen handlas till blygsamma multiplar, och vi vet att världens energiproduktion måste ställa om - då måste det väl vända snart?
Den avgörande frågan
Kanske, kanske inte. Den fråga du bör ställa dig som investerare är: Vem ska betala för den gröna omställningen? När vi vet att detta är mycket kapitalintensiva branscher, och vi vet att kapital söker sig till de ställen där investeraren kan få den bästa avkastning givet risken, kommer det att krävas att projekten kan ge denna avkastning till investerarna. Om så inte är fallet kan de inte attrahera kapital.
Konsultföretaget Bain har räknat på det. För varje miljard som investeras i ett koldioxidsnålt projekt måste det genereras omkring 60 miljoner i intäkter bara för att täcka avkastningen på eget kapital, räntor och skatter. Bain utgår här från ett lågriskprojekt med en kapitalkostnad på 5 procent. Denna tillgång måste också skrivas av, vilket ökar intäktskravet till omkring 108 miljoner per år, med en livslängd på 20 år. Om risken ökar, och därmed kapitalkostnaden, ökar intäktskravet som måste tas ut från kunderna ytterligare: För varje ökning av kapitalkostnaden med 500 punkter ökar det årliga intäktskravet med nästan 55 miljoner.
Vill du betala lite mer?
Detta är mer än skrivbordsberäkningar, det är en realitet. Så om vi ska klara av den gröna omställningen och öka produktionen av sol- och vindel, måste priset på grön energi återspegla ett rimligt avkastningskrav på investerat kapital. Och nu har vi kommit till problemets kärna: Är vi beredda att betala mer för grön energi för att rädda planeten?
Bain har frågat konsumenter i USA och Europa om just detta. Undersökningen visar att mindre än hälften av de tillfrågade är villiga att acceptera enbart en liten ökning av priset på el eller bränsle. Endast 20-30 procent av de tillfrågade är villiga att betala 10 procent mer för renare energi. Därför drar Bain slutsatsen att många koldioxidsnåla projekt inte håller enbart för marknadsmekanismer: Marknaden måste regleras - antingen i form av subventioner eller skatteförmåner, eller i form av lagstiftning som kräver att konsumenter eller företag använder gröna energikällor. I USA nekades Ørsted, ett globalt företag inom förnybar energi, tillstånd att omförhandla elpriserna till slutkunderna och tvingades lägga projekt på hyllan.
Så medan temperaturerna och vattennivåerna stiger, isarna smälter och vi pumpar olja som aldrig förr, har vi fortfarande inte knäckt koden för hur investeringarna i grön energi ska bli lönsamma. Tyvärr kan det därför dröja innan vi ser ett verkligt uppsving för gröna värdepapper på världens börser.
CMC Markets erbjuder sin tjänst som ”execution only”. Detta material (antingen uttryckt eller inte) är endast för allmän information och tar inte hänsyn till dina personliga omständigheter eller mål. Ingenting i detta material är (eller bör anses vara) finansiella, investeringar eller andra råd som beroende bör läggas på. Inget yttrande i materialet utgör en rekommendation från CMC Markets eller författaren om en viss investering, säkerhet, transaktion eller investeringsstrategi. Detta innehåll har inte skapats i enlighet med de regler som finns för oberoende investeringsrådgivning. Även om vi inte uttryckligen hindras från att handla innan vi har tillhandhållit detta innehåll försöker vi inte dra nytta av det innan det sprids.
